Jag och Amadeus tillsammans i 7 år
Allt började med att vi hade satt ut en annons på blocket.se av att vi söker en snäll ponny som jag kunde lära mig rida på pga att jag var ofta med mamma när hon var i stallet hos Britesse och nu skulle jag få ha en "egen" ponny.
Några dagar/veckor gick och vi fick kontakt med 2 stycken som kunde tänka sig låna ut till oss. Efter (kommer inte ihåg riktigt) någon/några veckor så åkte vi först och kolla på Amadeus, som var lurvig, superduper snäll och såklart lite seg ;). Jag blev kär, kände mig väldigt trygg, (var väldigt osäker i ridningen pga en olycka). Vi sa hejdå och åkte till en i Örebro och kolla på en 18-årig arab, tror ja. Den var för pigg och jag var osäker på denns rygg. Jag hade redan bestämmt mig att jag skulle vilja ha Amadeus, så nästa dag så skrev mamma till Tinna (Amadeus förra ägare) att vi tar honom.
Första gången jag satt/träffade på Amadeus:
Tinna körde honom till oss, till By den 3 sep 2006. Han var lugn. Eftersom han hade stått länge, han hade haft fång innan vi tog honom, så vi fick typ rida igång honom efter fånghistorian.
Sen började våran resa tillsammans, vi red ca 30 min i skritt några dagar, el typ någon vecka, sen började vi trava lite smått. Jag hade mamma el pappa som alltid gick/sprang bredvid mig. Dock var det mest mamma ;).
Kommer väl ihåg min första galopp, vi var ute och mamma red före på Britesse, tror jag?. Vi tog galopp uppför en kort, och lite uppför backe, och Amadeus skötte sig perfekt.
Efter mer tid ihop, fick han mer ork och skulle börja bocka å greja, ramlade av nästan varje gång han bocka i början. Jag började rida honom mindre, mockade å grejade aldrig utan red en fjording som var snällare men sjukt mycket starkare.
Mamma el pappa fixade åt honom och jag red honom då och då i veckan.
Jag blev rädd och jag började tycka om honom mindre och mindre och ville lämna tillbaka honom ett x antal gånger, för blev så arg varje gång han var jävlig. Vi hade inte en bra relation då han gjorde precis de han ville med mig!
Kommer ihåg två tillfällen jag var riktigt arg och skulle lämna tillbaka honom.
Första gången så tog jag och en kompis, Josefin, tävling på gärdet och han stack iväg och bockade ganska så bra och jag hade ingen balans och han bockade samtidigt som han typ tvärvände och jag ramla av och bröt såklart armen... Hade gips i 6 veckor och red honom faktiskt någon gång då och då. Var stolt av att ha ridit med gips, såklart visade jag det inte.
Andra gången skulle jag hoppa upp med sadel på ett gärde så börjar han trava när jag var halvvägs upp och jag hamnade på hans rumpa, alltså bakom sadel x). Typ börjar han typ galoppera, el bocka- kommer inte ihåg. Så ramla jag ner på knä och marken var typ stenfrusen, så fick skit ont (kunde knappt gå, el så överdrev jag ;)) och red inte hem honom utan de fick Josefin göra ;). Jag red fjordingen, Pärla.
Vi hade såklart bra perioder också!
Efter 3 år, el 2,5 el nått sånt så lämnade vi tillbaka honom, och såklart ville jag det inte då, men ändå så ville jag inte ha honom. Jag var inte med och lämnade honom, utan jag låg kvar i min säng och sov medans mamma och pappa körde honom till Uppsala. Snälla föräldrar? ;).
Vi lämnade tillbaka honom i juni/juli 2008.
Dessa bilder är första sommarn som min allra egna ponny!
Efter ca 7-8 månader så fick jag tag i en gammal mobil, som hade Tinnas nr kvar. Jag var påväg till Norra Mon för att rida min älskade Molly, en tinker häst med min kompis Nathalie. Så jag skev och frågade hur det var med henne och Amadeus, då svara hon typ att båda mådde bra och att hon skulle sälja Amadeus.
Jag skickade vidare det sms till mamma och då frågade mamma mig ifall det kändes som om jag ville ha tillbaka honom, såklart svarade jag ja. Jag hade under några månader bakåt saknat Amadeus mer och mer.
Så då började historian med att köpa en ponny, varför jag ville ha honom, när jag hade hatat honom? Jag kan inte själv svara där, men jag hade alltid älskat honom, även om jag vägra erkänna det för mig själv.
Den 28 mars 2009 så åkte vi till Uppsala för att ta hem min älskade vän!
Vi åkte vilse, och vi visste inte vart vi var, så vi ringde till Tinna så hon fick åka och möta upp oss, så visade sig att vi var väldigt fel och att vi skulle aldrig ha hittat dit själva...
Första synen av Amadeus, var att han var väldigt lurvig, biten av andra hästar (dom lekte väldigt mycket), och tjock, väldigt tjock. Min första tanke var, är det Amadeus? Jag kände inte igen honom, för jag lämnade honom när han hade sommarpäls och och nu var han riktigt lurvig. Sen stod han på lösdrift och hade då ännu mera päls än när jag hade haft honom under vintertid.
Resan hem gick bra, han stod still hela vägen, vilket var ca 8 h. Vi ställde upp honom på Norra Mon vid 23.00 på lördagskvällen. Han sprang nästan in i stallet och han fick sin kvällsmat och vi åkte hem.
På söndagen kunde jag inte låta bli att rida honom ca 10 min, han var så lugn så det spelade igen roll. Han hade nästan stått under dom 8 månaderna, blivit riden också såklart men inte regelbundet. Så fick sätta igång honom igen, så första veckan så skritta vi, och mamma gick med dom första dagarna.
Första dagen som min allra egna ponny!
Sen började jag trava någon vecka och sen var det dags för galopp. Han var super snäll hela tiden.
Vi började träna, vilket gick bättre och bättre, de va inte enkelt men vi fixade det tillsammans.
Sen började våran framgång även motgång, när vi var igång som mest, så under sommarn/hösten fick han vara med på löshoppning och han vricker sig eller något och blev halt, ca 2 månader. Fick skritta i ca 2 el 4 veckor med 5 min lägning varje vecka och sen skulle jag trava ca 2-4 veckor med 5 min lägning varje vecka. Fick inte rida på volt förens dec någon gång. Jag kommer ihåg att första gången jag skulle rida efter skadan så kunde jag inte låta bli att rida en kortis en dag före innan jag egentligen skulle få rida.
Sista tävlingen det året var i Bellevue och han bara sprang och gapade vilket gav oss ca 53% i lb, och efter det så avbröt jag tävlingar och hade mys ist, och han vilade mycket.
Jag fick så dåligt samvete, vi hade motgång från juni till dec, en väldigt lång tid, el vi kom igång riktigt i mitten av jan. Vi åkte och kollade munnen i augusti och han hade en väldigt fin mun, sällan dom ser så fina munnar. Inget tecken på sår, dom förstod inte riktigt hur han kan få det, då jag rider med så lite hand, och typ det snällaste bettet. Äntligen i januari så provade jag ett bett jag haft länge, ett rakt bett.
Från allra första klubbtävlingen, i lc:2 ? fick ca 58%
Hoppa fick jag först göra efter nyår, alltså år 2010 fick jag börja hoppa.
Första tävligen var det året, i mars någon gång. Jag var så himla nöjd på framridningen och att han hade aldrig gått bättre. Inne på banan var han ännu bättre, fattade fel galopp och lite så, vi fick ändå 65% och tog en 3dje plac, sen till andra klassen så var han ännu bättre och vi fick 66 % och tog en andra plac! Jag var sååå nöjd av att blivit plac, på våran allra första tävling någonsin! Red LC:2 och LC:1.
(HAHA, mina knoppar!)
Sen gick de bara bättre och bättre, vi tog nästan med oss en rosett på varje tävling och fick nästan aldrig under 63%, det hände, men inte ofta. Vi debutera lb, vilket gick stråladen, men fick ca 58% tror ja de va. Sen red vi vidare på lb nivån och fick högre och högre. Dock inte högre än 66%, men vi tog några plac och jag var så nöjd.
Dock ju mer jag insåg, ju mer besviken efter varje ritt blev jag, han var inte framme för skänkel tillräckligt som han var på träning.
Vi fortsatte med framgång under hela 2010 och jag var alltid lika stolt av att lasta ur en såpass snygg häst jag hade på varje tävling. Jag älskade det!
Vi var ute på några hopptävlingar, 80 cm och 90cm, vi fick alltid något fel, så vi gav upp på hoppningen ganska snabbt då han inte gillar det så värst mycket. En felfri runda på 80 cm och det var på hemmaplan!
Sen kom vintern och han fick någon låsning och han fick vila ca 3 veckor innan mamma förstod att jag hade rätt, hur jag insåg låsningen var att han inte ville gå i form, vilket var ovanligt för honom, fick kämpa flera lektioner innan jag ställde av honom och sa till mamma att jag inte rider honom tills vi får hit någon som fixar det.
Jag hade många som inte trodde på mig, el egentligen ingen, de trodde han hade en dålig period. Jag kände honom och visste att de inte var rätt till, och va rätt jag hade! Hade en stor låsning i halsen och bara "doktorn" fick bort den så gick han i form igen utan några problem... Under dec 2010 till jan 2011.
Vi började träna igen, efter igångsättning. Vi kom framåt igen och vi började träna regelbundet och jag kände mig bättre och bättre och Amadeus gick bättre och bättre.
Vi fick bättre relation till varandra och han kom nästan alltid till mig när jag skulle hämta honom. Jag älskade honom så sjukt mycket!!!
Vi började tävla igen i mars 2011, vi 3 rosetter med hem. Vi red först en clearround, en lagklass som jag kom 4a i och sen kom laget 3a.
Sista bra tävlingen var i björkliden och där red jag lc på 69 % och fick min första 9a! Lb den dagen gick sämre bra och fick runt 58-60% kommer inte riktigt ihåg ;).Film från första klassen, lc.
I maj någon gång så red min tränare honom, och han fick sår i munnen. Vi var anmälda den helgen till en la:1 debut som vi fick avanmäla till, och så fick han gå bettlöst några veckor och jag provred med bett igen och det började om, han fick sår.Vi tävlade 2 gånger till det året vilket gick så dåligt ena 29/5 i hagfors/uddeholm, där sprang han och gapade igenom båda programmen, ena klassen fick jag 62-63% och i andra fick ca 58%!
Bilden ovan är från klassen med 62-63% och bilden nedan är klassen med 58%
Här är bilden från sista tävlingen! Var även här anmäld till la:1 men var tvungen att stryka mig!
Vi väntade hela sommarn, han fick gå på bettlöst i ca 2 mån och så provade jag igen, fick sår igen.
Under hösten började jag på Lillerud och vi flyttade till ett litet stall runt Lillerud. Vi red bettlöst under en lång tid, jag fick så otroligt mycket motgång, en motgång jag inte vill möta igen. Jag ville sluta rida, ha kvar honom och mysa, han tappade alla muskler pga han vilade mycket och mager blev han också.
I jan/feb någon 2012 började jag träna för Jenny, som fick oss framåt så himla mycket i utveckligen. Utan hennes hjälp, skulle jag nog inte kunna rida honom såpass bra jag ändå gör. Hon fick oss tillbaka dit vi en gång var, bästa tränaren jag tränat för! Hon fick mig att inse hur han skulle gå, vi gjorde en stor utveckligen för varje gång som gick och han kom mer upp i nacken och var inte lika stark och hängig i tyglarna.
Så himla tacksam av att kunnat tränat för Jenny!
2012 året tävlade vi ca 5 gånger, 3 gånger i lb, första tävlingen det året var på Trossnäs, vi vann klassen på 66% och jag var riktigt besviken efter ritten då jag vet att han kan bättre. Men det såg inte så dåligt ut i filmen. Eftersom han hade gått såååå mycket bättre på träningar!
Andra var på Bellevue och vi tog en andra plac på hela 70% och då hade vi -2 poäng då jag ridit fel x).
3dje var i Torsby, han gick sämre än han gjort på länge, han var öppen i formen, var väldigt låg och jag red som en kratta (var därför han gick som han gick), jag kunde inte rida ihop honom, för jag var för ofokuserad.
Sen efter många månaders upphåll och inte tränat för tränare på ca 4 mån så debutera vi la:1 på 57%! Jag var sååååå himla nöjd efter, jag var så himla lycklig att äntligen tävlat la:1! Vi kom runt på 57% var inte dåligt!
Sen sista tävligen det året så tävlade vi också la:1, vi klarade då vårat mål, vi fick över 60%, vi fick till och med 65,7% och utanför plac med en poäng... Jag var även här väldigt nöjd och jag kunde inte ha avslutat det året på ett bättre sätt!
Under 2009-2012 så fick jag en så mycket bättre relation till min ponny, jag visste då att jag kommer aldrig klara lämna bort honom, han är min bästa vän! Jag litar på honom till 110%, och jag vet att han kan göra buserier som att gå iväg, sticka ut ifrån boxen och även han kan bli rädd när jag rider utan hjälm, men jag vet att han skulle aldrig kasta av mig med vilja längre. Därför litar jag på honom, han gör inte saker för att va elak utan för att busa, han vet att han gör fel, men han kommer lika glatt tillbaka om han skulle få försig att sticka ut. Det kan ta ett tag, men han kommer tillbaka.
Under 2012 fick jag ett kanon erbjudande med att ta in en unghäst (en riktigt fin unghäst som kan gå riktigt långt i dressyren) på tillridning och jag var så på i början, men när det väl började närma sig så insåg jag hur mycket Amadeus betyder för mig! Vi har inte råd med att ha båda hästarna på samma ställe, så då skulle min andra hälft, min bästa vän åka bort från mig. Jag skulle inte längre kunna hitta på massa idiostiska grejer som att klä in ponnyn i plast, och inte kunna lämna boxdörren öppen, inte kunna rida barbacka utan hjälm, inte kunna släppa honom på grönt gärde utan stacket och jag går och sätter mig några meter därifrån och håller koll på honom. Jag skulle aldrig mer få se honom varje dag, aldrig mer klappa, krama om honom varje dag, och det livet skulle jag aldrig klara av!
Jag erkänner till 110% och säger sanningen nu, jag har ingen bästa vän på 2 ben, jag har bara Amadeus. Mina vänner finns på skolan, men att ringa någon mitt i natten, finns inte. Jag umgås typ aldrig med någon på fritiden då all tid går åt Amadeus! Amadeus är mitt liv och han gör så mina dagar går framåt!
Därför betyder Amadeus så sjukt mycket, han gör mig levande varje dag. Han som alltid står där och väntar på mig, han finns alltid där och det är det som betyder så otroligt mycket. Vi bråkar, vi är arga på varann, men en grej är att vi blir alltid sams!
Jag kan inte lämna bort honom för något annat, jag älskar honom så sjukt mycket. Alla djurägare säger så, men jag menar det till 110%, jag skulle aldrig kunna sälja honom, jag skulle aldrig klara av att lämna bort honom! Skulle inte klara av ett liv utan honom!
Jag kan inte riktigt säga i ord, hur sjukt mycket denna varelse betyder för mig, hur mycket jag älskar honom! Ingen kan förstå förens man upplever samma känsla själv, och det är det få som gör! Han är min bästa vän, jag skulle inte klarat livet utan honom, tro mig.
Amadeus är värd mer än en tävlingskompis, jag klarar mig lätt utan att tävla! Han är ingen tävlingskompis, vi behöver inte tävla för att ha kul ihop, vi kan ha riktigt kul utan massa tävlingar inriktat i våra liv! Han betyder mer än att få tävla!
Detta året är det sista året vi kan tävla, och jag ska försöka tävla lite smått! Under sommaren när han står ute om nätterna får han vila från tävling vilket blir ca 3 mån. 2014 blir Amadeus 16 år och jag blir 19, jag går ut ur skolan. Jag och Amadeus har gjort så sjukt mycket ihop, han är inte en häst med energi, ingen häst med ett steg, inte direkt så man tänker wow när man ser honom, men han har ett hjärta av guld<3
Jag älskar dig så otroligt mycket, min älskade älskade vän!
Från allra första klubbtävlingen, i lc:2 ? fick ca 58%
Till sista tävlingen 2012 i la:1 på 65,78%
Mitt och Amadeus liv är inte bara tävlingar, vi vill ha roligt ihop och lämna bort honom för att kunna tävla är inte i min värld!
Jag kommer inte sälja Amadeus, för det första så betyder han för mycket än att bli såld/fodervärd, sen tror jag Amadeus är en ponny som lätt skulle få flytta runt mycket... Han har haft 2 tidigare ägare, uppfödaren och Tinna och sen är det jag. Jag kommer inte sälja honom vidare, för jag hatar när ponnys blir en vandrare, byter hem när den inte räcker till längre. Tänk dessa stackars b-ponnysarna som byter hem ofta, för ryttaren blir för stor.
Jag älskar honom för mycket för att klara ett liv utan honom, han kommer finnas vid min sida hela hans liv!
Sen 28 mars 2009 har vi setts nästan varje dag, tillbringat måånga timmar tillsammans och haft så otroligt roliga, och jobba stunder, men jag stannar kvar, tar mig igenom och blir starkare igen!
Amadeus är mitt liv!
Jag kommer alltid älska honom, död som levande kommer han finnas i mitt hjärta, han är den som gjort mitt liv riktigt jäkla underbart!
❤
Kommentarer
Trackback
